Efter en skön lunch med pizza o kebab i Idre kom skräcken. - Nyckeln till takboxen där våra spön och sängkläder låg. Hade jag glömt den hemma eller fanns den i bilen? Bäst att inte säga något till de andra..än.. Resten av resan blev en tyst, ångestfylld och eftertänksam resa för mig hit till Os. Nyckel eller inte..Succé eller kölhalning? De andra två pratade om fiske och förutsättningar helt obehindrat.
Väl framme i Norge börjar vi packa ur bilen och jag letar nervöst efter nyckeln till takboxen. Nyckel nr 1....passade inte. Nyckel nr 2....passade inte...Nyckel nr 3.....passade inte heller..fuck. Nu börjar Peterson bli nervös på allvar. Letar som ett skollat ollon efter nyckeln i bilens alla gömmor. Tillslut hittade jag en nyckel som låg ensamt i mittkonsollens gömmor. Den passade och det gick att vrida om låset till boxen. Resan var så avgjort räddad.
Efter en hysteriskt snabb inpackning av allt i den lilla stugan, riggar vi spöna och tar på med vadarna. Här ska fiskas. Det är i näst intill språngmarsch som vi närmar mig oss älven. Samma frågor som alltid dyker upp i skallen. - Vakar fisken? - Tar de torrflugor eller käkar de under ytan? -I vilken hölja, strömkant, lugnstryk står fisken? Vi fick omedelbart besekd. En annan fiskare gick stolt med en harr på 49 cm i en grenklyka och förkunnade att de står djupt. Skit också. Tunga nymfer var inget vi hade med oss. Inga mängder iaf. Micke B löste gåtan ganska omgående. En harr på 38 cm tog hans guldhövdade harörenymf.
Fisket är i gång!
Nu. Kl 00:26 är det dags att försvinna i drömmarnas land en stund. I morgon..då..då ska vi ta dem!!
Västeråsarna! Grattis på bröllopsdagen!! Tack för skumpan..;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar