Trögt värre var det att locka silvret i havet. De fanns där, vi såg dem men så fan de ville hugga. Kustdrag (gud förbjude) bombarda med fluga (ok) och ett antal olika flugbyten innan vi lyckades nita en öring. Glädjen jag kände som hastigast när fisken högg, försvann i ett nafs. Jag hade bara en tanke, inte tappa...inte tappa...inte tappa... Några minuter senare och ett antal öringhopp senare glider den ner i håven. Nu kommer lyckan tillbaka. Jag lyckades knäcka koden - jag lyckades håva utan att klanta till allt ( åter igen förlåt charlie). En silvrig skönhet på ca 44 cm. Sate vad jag är glad. Micke b fotar o filmar. Vi släpper tillbaka o njuter av ögonblicket.
Det är nått visst med öringar. För att vara öring fiskare måste ha, förutom flugspö, rulle och flugor, t å l a m o d!!!!!!!!! Aldrig ge upp....alltid prova nytt och variera...det är nått med öringarna...kan inte säga vad.
Dagen efter utanför Håkans sten sögs det i igen...men det här var ingen öring det kände jag direkt..linan skär sakta genom vattnet, små knyck i spöet, fattar inte vad jag fått..då kommer en simmande brun tallrik mot mig. Sandskedda på fluga. Check på dem. Vad är oddsen på det?? Har nog sm-guld i konstiga fiskar fångade på fluga.
Tack Jonas för stuga å guidning runt ön. Tack Håkan för du fixade maten.
Tack Micke B för bilden och doppet.
