Träningsläger i Älvdalen

För två veckor sedan presenterade jag Älvdalen för Jonas och min pappa. De hade aldrig varit där och fiskat förr, bara hört mina rövarhistorier om fisket där.

Väl installerade i stuga 10 kan vi konstatera att överslafen i våningssängarna är till för folk som är smalare på ena sidan av kroppen än den andra. Ligger du raklång så här du innertaket mot högerfoten, axeln och huvudet. Så går ju inte att sova..

Nåväl, tillbaka till fisket. Alla sländor i Österdalälven är små. Jättesmå. Du måste ner på stl 18-20 för att börja kröka fisk. Även fast det fanns gula forssländor modell större så tog de inte dem. Smågodis skulle det vara. På med det minsta jag hade i sländväg och vi började vid den sk kohagen. Två fiskar upp där. Vi drog vidare till Snipheden där det vakade frenetiskt på kvällen. En snygg öring fick syna nätet på håven och Jonas fick äntligen både kasta och köra fisk på sitt nya Sage One spö.

Gandalf får en uppenbarelse
På kvällen kryper det ca 5000 små nattsländor på våra vader där vi står utvadade i älven. Vi vet att det var 5000 st för vi räknade vingarna och delade med två... Gandalf fick en uppenbarelse när han såg alla nattsländor.
-Jon aaass. Vi måste ju fiska med  nattsländor. Det är ju det de tar.
- Du är ett geni Gandalf, skrek Jon aaass tillbaka och hoppade jämfota av glädje.
Dag två och tillbaka på snipheden. Samtal från Micke B som äntligen kommit till oss efter en fadäs med punkterat däck på husvagnen i Borlänge samt övernattning i nyss nämnda stad. Efter det glädjande beskedet att Micke o Helena är på plats börjar Gandalf och Jonas att fiska med nattslände kläckare...Hujeda mig vad fisken tog. Vi krökte spö i var och vart annat kast. Ropen ekade -Fiiis, fiisk igen, det här är en öring, snygg harr...osv.

Att knäcka en Stockholmare
50 meter uppströms oss står en kille och viftar med sitt spö, samtidigt som hans flickvän tittar imponerat på honom. Båda märker dock att det står två stofiler nedströms dem och tar den ena fisken efter den andra hela tiden. Tillslut blir det för mycket för stockholmaren som kommer ner och möter oss.
- Alltså ursäkta men va fan fiskar ni med??
- Nattsländekläckare, säger Gandalf. Här, ta en, fortsätter Gandalf och häller ner en kläckare i handen på honom. Så generös har inte Gandalf kännt sig sen han.....så generös har Gandalf aldrig varit.
- Tack, jag är nybörjare på flugfiske så jag är inte så bra på det här än, beklagar sig Stockholmaren.
-Ställ dig här och vada rätt ut. Du kan inte missa fisken, säger Jon aaass och ser nöjd ut. Efter samtalet åkte vi och åt lunch i stuga 10. Pappa tjänstgjorde som kock då han tyckte fisket var skit. Jag förstår honom, så blir det när man fiskar med haspel. Efter en quickstop på campingen möter vi upp Micke o Helena som nu fått på sig vadarna och stod redo att fiska. Vi tog med dem till Snipheden där vi konstaterade att Stockholmaren snott vår plats i älven. Klandrar honom inte ty vi hade gjort samma sak. Dock verkar han inte få nån fisk. Jon aaass ställer sig 30 meter uppströms honom och viftar loss. Jag går nedströms killen och hinner precis kliva ut i strömmen när det ekar uppströms -Jaaa där satt den!! Jon aaass krokar en snygg harr. Jag viftar ut lina och lägger flugan i strömmen ned mot en vakande fisk. Schluurp. Flugan försvinner i en virvel. -Jonaaass jag har en med, ekade mina ord mellan gran och fur och mellan stockholmarens öron. Han tittar tröstlöst på två dårar som båda kröker spö och njuter av livet. Han hatar oss och livet just nu då hans tjej börjar packa ihop sakerna och slänger in dem i bilen, samtidigt som hon muttrar ord som har med underlivet att göra och han verkar åberopa mörkrets makter. Vi fortsatte att ropa - En till, där satt den, en öring till....

I morgon åker vi genom Älvdalen till vårt älskade Norge. Äntligen riktigt fiske.