Jonas var lyrisk efter två turer med göskontakt. En stor på 56 cm. Han hade köpt på sig
jiggar som passade för fisketekniken drop shot fiske. Ett modernare ord för pimpelfiske med
gummifisk. Jonas förklarar ivrigt hur man gör och på vilket djup han ser fisken på fiskteven,
dvs ekolodet. Inget händer. Jag måttar upp djupet 5,5 - 6 meter med armarna då det är
skitsvårt att veta hur djupt man fiskar när man fiskar direkt från rullen. Ingen kontakt. Känner att jag börjar tröttna på det monotona pimplandet. Känner att jag har ett val, vill jag det här? Är jag en sjöfiskare? Vill du fiska med haspel? Svaret är Nej på alla tre frågorna. Jag är
flugfiskare, jag vill ha strömmande vatten och vakande fisk! Här sitter jag på Blacken med ett
haspelspö, jiggar med en gummifisk som är lika slak som...ja.. Tänker att jag är verkligen
ingen sjöfiskare. Jag får aldrig fiski den här sjön. Ja det kan dero på mig med, det vet jag.
Kastar upp mot grundet och pang, det gungar till i spöert och en liten gädda kommer upp.
Någolunda kul iaf. Jag tittar på flugspöt som ligger riggat i båten, jonas byter jiggar samtidigt han ger mig ständiga rapporter om var fisken befinner sig. Jag vill flugfiska. Men ingen fisk visar sig i ytan. Vi byter grynna och jag börjar jigga som jag har lärt mig. Kastar upp på grundet och låter gummiimitationen i klargörn färg studsa ner på branten. Schmmack....en gös!! En liten gös. Kul. Riktigt kul. Jonas gratulerar och fortsätter kasta. Nästs kast lägger jag på grundet igen. Studsar på branten och schmmäääck...gös nr 2. Skitliten gös. Men gös.
Kanske inte är så tråkigt med haspel iaf. Jonas gratulerar muttrande. Det slutade med tre
gösar för mig och det var en förbättring med 300% när det gäller gösfiske för min del. Men
jag har ändå gjort mitt val. Jag är och förblir flugfiskare. För alltid.
