Om drygt en vecka åker Sverigeeliten i flugfiske, dvs Anglers, till Norge och Glomma för att ännu en gång visa baggarna vilka som äger älven. Men innan dess måste vi, som vilket landslag som helst, åka på träningsläger. Kolla utrustningen, håller vadarna, sitter kasttekniken, krokar jag fisken och fram för allt smakar ölen bra? Ja på alla fronter så här långt.
För att sträcka tafsen behöver du fukta tumme å pekfinger, dra nylonet mellan de fuktade fingrarna tills värmen blir outhärdlig mot huden....eller så gör man som herr P. Kasta flugan ut i älven, kroka en öring i första kastet och tafsen är sträckt. Kast nr 3 resulterade i en snyggare harr. Peterson lider av hybris, storhetsvansinne och allmän social inkompetens...:) Livet är bra nu och likaså tafsen.
Fisket blir trögt senare på dagen. Inektsjagarna behagade vara lika kräsna som en bratt på Stureplan..."njaaaeee...det där vill jag inte ha.." å puttade bort flugan eller fullständigt sket i att överhuvud taget titta på flugan. Förbannade harr! Den fattar inte hur jag våndats vid bindstädet för att skapa ett falsarium av originalet, så vägrar fanskapet å ta. Storbjdna är va de är.
Hedlund snyggar till det efter en rad för snabba krokningar så sitter harren där. Perfekt håvning och glädjetjutet kommer lika förväntat som kalle kl 15 på julafta. Han väl unt.
Farsan svängde ihop en bejublad gräddstuvad pytt med chorizo korv i till kvällsmat. Hyllningen till maträtten stod att känna igen i tystnaden som uppstod vid matbordet då den inmunigages. Vilken hyllning.
Nu släcker jag mina blå och längtar till i morgon...då jäklar. Då ska harrarna få se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar